Kennel Saddlebag

Plats: Sund, Åland

Namnet: Ja varför inte.. Jag hade ångest när jag skulle bestämma namn på min Kennel. Även om borderterriern inte är den typiska ”Saddlebag-terriern” så tilltalade tanken mig. Rida över ett fält med en liten terrier sittande i sadelväskan.

Innehavare: Maria Åbonde, terrierägare sendan 1990.

Mina två första egna hundar var norwichterrierna Dacke och Zorro. 1998 kom en ny ras in i mitt liv Wheatenterriern Milou. Med dehär hundarna prövade jag på olika hundhobbyn (lydnad, agility, sök, utställning). Ärligt talat så var nog intresset för hundsport inte alltid ömsesidigt, jag tyckte nog att det var roligare en vad  t ex mina norwichterriers tyckte. 2003 bestämde jag mig för att prova på ännu en terrier: Borderterrier, som förhoppningsvis skulle ha lika stort intresse för aktiviteter som jag själv.

Maija (Grindstones Stop War) kom in i mitt liv. Hon uppfyllde alla mina förväntningar, en pigg och glad tjej som hänger med på det mesta. Med Maija har jag provat på viltspår, resultatet en Nordisk Spårchampion (svensk, finsk och norsk) och agility. Utställning har alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag tycker om vackra hundar och om den sociala del som är så nära förknippad med utställningar. Jag har fått många vänner i hundvärlden genom utställningar och tävlande med hundar.

Att jobba idéellt är viktigt för mig. För tillfället är jag kassör i en liten relativt nygrundad agilityförening på åland: Agility.ax och så är jag ordförande i Ålands Kenneldistrikt. Ideélla föreningar är viktiga för att stötta, inspirera och informera nya och gamla hundägare. 

När jag gick Finska Kennelklubbens grundkurs för uppfödare fick vi bland annat besvara följande två frågor. 

Varför vill jag bli/vara uppfödare?

”göra de kombinationer jag själv skulle vilja ha valp ifrån”…
”vara den uppfödare jag själv skulle vilja ha”…

Sen har vi den andra biten som har med känslor att göra:
– att få vara med när liv blir till
– insupa doften från ett antal valpar!
– uppleva lyckan som valpköparen utstrålar på hämtnings dagen.
– den stora ”familj” och bekantskapskrets man får på köpet.

-och naturligtvis förvalta den rasstandard som finns och ta på sig utmaningen att föda upp hundar som överensstämmer med denna så bra som möjligt.

Vad är viktigt för mig i mitt uppfödande?

För mig som uppfödare känns det som högsta prioritet att se till att inte en egenskap går före en annan, t ex att utseendet får företräde före mentalitet och arbetsförmåga eller tvärt om.

Borderterriern är så anpassningsbar att det kan vara lätt att glömma att den är en riktig jakthund, och en skicklig sådan. Den är fram avlad som grythund och dess fina egenskaper – temperament, jaktegenskaper, exteriör – hänger ihop med dess ursprungliga användande och bör så bevaras.

Jag vill föda upp ”hela” hundar som fungerar bra både fysiskt och mentalt och som ger sina ägare glädje i många år.

 När jag läser svaren i efterhand så inser jag att de fortfarande motsvarar  mina tankar och uppfattning om uppfödning. Jag kommer aldrig att bli en stor uppfödare, jag vill med jämna mellanrum kunna ha en valpkull med bra kvalité.

/maria

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s