Träna Viltspår

Träna Viltspår

Att träna sin hund i att följa ett speciellt spår oavsett vad som händer runt omkring, i vilket väder som helst, i vilken terräng som helst och vid vilken tid på dygnet som helst. Det är en rejäl utmaning, både för dig och för din hund.

När en viltspårhund är ute på riktigt eftersök, är det viktigt att det skadade djuret som hunden spårar hittas och att djurets lidande får ett slut. Enligt lagen ska en viltspårhund finnas tillgänglig vid jakt på det som kallas för klövvilt alltså vanligtvis älg, rådjur och hjort. Hunden behöver inte vara med på själva jakten, men den ska kunna vara på plats inom två timmar och kunna spåra upp skadeskjutna djur. Viltspårhundar används också vid trafikolyckor där vilda djur är inblandade.

För att få fram bra och pålitliga viltspårhundar anordnar de flesta  jakthundsklubbar kurser och prov i viltspår. Viltspår kan du träna själv med din hund, att ha en kompis och medhjälpare ute i skogen är ju alltid kul, men inte nödvändigt vid den här spårträningen. Nästan alla hundar som gillar att spåra passar att tränas i viltspår. Om hunden någon gång ska användas på riktigt av ett jaktlag kan det vara bra att den, förutom att den är tränad för viltspår, har en kroppsbyggnad och ett temperament som klarar av strapatser.

Vad som behövs förutom en hund är en spårsele, som passar hundens storlek, en spårlina som är mellan 5 och 10 meter, blod, viltklöv, svamp och spårsnitslar. Blod av rådjur och älg är svårt att få tag i, därför används gris- eller nötblod istället. Blodet beställs från ett slakteri, säg till att det är blod för spårning.  I blodet är det tillsatt ett kemiskt ämne som förhindrar det från att koagulera. Till varje spår används bara en liten mängd blod, det som inte används fryser man ner och sparar till nästa gång. 0,5 liters läskflaskor är användbara.

Lägga spåret
Vad som mer behövs är snitslar för att märka ut var spåret går, och så förstås en viltklöv, oftast  från ett rådjur. En lugn och bra spårskog väljer du för första spåret. Din hund får stanna hemma under tiden du snitslar spåret och lägger ut blodet. Första gången ska spåret vara kort och ganska rakt, det kan räcka med 20-30 meter, och helst ligga i medvind. När du kommit till spårslutet och märkt ut det ordentligt, går du en omväg tillbaka så att du inte trampar i själva spåret. Om du har en medhjälpare kan hon eller han snitsla spåret och du går efter och blodar. Men under de första korta spåren kanske du kan bloda spåret samtidigt som du snitslar.

Själva blodutläggandet kan göras med olika metoder. Man kan använda sig av en väl ursköljd diskmedelsflaska och stänka blodet i spåret, eller som är vanligast en svamp som du först blöter med vatten. Där spåret börjar sparkar du upp marken och blodar ganska mycket. Använder du svamp så går du bara och drar svampen efter dig i ett snöre. När du kommit till spårslutet och sparkat upp marken lite här också, lägger du rådjursklöven där.

Gå spåret
Nu är du färdig med själva spårläggandet och kan, efter det att du tagit en omväg från spåret, gå hem till hunden. Viltspår ska ligga en stund innan hunden får gå spåret. Om ett djur blivit skadeskjutet på riktigt ger man i regel djuret tid att lugna ned sig och gå undan och lägga sig innan hunden får börja spåra. I början av hundens spårträning behöver spåret inte ligga längre än någon timme, men så snart hunden kommit på vad den ska göra och dessutom tycker att det här är det roligaste som finns ska du låta spåret ligga längre: 18-24 timmar.

Nu är du och hunden på väg till spåret, hunden ska ha koppel på sig, spårselen sätter du på först när ni är helt nära spåret. När hunden har fått sele och lina på sig, går ni tillsammans fram till spårbörjan, du pekar och visar hunden med lugn röst på platsen. Hunden kommer säkert att börja nosa och kanske till och med slicka på blodet. Beröm. Ge hunden tid att försöka följa spåret, det är ingen brådska, men så fort hunden börjar gå iväg i spårriktningen berömmer du med låg, lugn röst.

Lugn och tyst
Det är bra att du tänker på även när ni tränar att du och hunden ska röra er lugnt och att du är lågmäld. När det är ”på riktigt” gäller det ju att inte störa och stressa det skadade djuret, därför ska den perfekta viltspårhunden gå i så lugn takt att du som följer efter kan göra det så tyst som möjligt. Många hundar blir lite skärrade av bloddoften första gången de stöter på den, andra sätter världens rulle och vill fort fram till spårslutet. Den försiktiga hunden stöttas och uppmuntras medan den ivriga får lugnas och dämpas. Det är inte nödvändigt att hunden vid spårets slut kastar sig i vild glädje över rådjursklöven, en del hundar är mycket förtjusta i denna typ av ben medan andra inte vill befatta sig med den. Det spelar inte så stor roll hur din hund gör, ge hunden beröm och godis så att den förstår att spåruppdraget är slut och att den varit duktig.

Efter avslutat spårarbete tar du av selen och sätter på hunden kopplet istället och går i en vid båge tillbaka mot utgångspunkten. Har du sällskap av andra och ni lägger flera spår ska det var minst en 150 meter mellan spåren, så att hundarna slipper vittring från de andra spåren. När du ska fortsätta träningen med hunden kan du ganska snart öka längden på spåret, du kan lägga några 90-graders vinklar och även gå en tio meter utan att bloda.

Viltspårprov
När man tycker att hunden spårar säkert och bra, det vill säga att den inte växlar från blodspåret till något färskare och intressantare spår av vilt. Hunden går i ett lagom tempo, den kanske tappar bort spåret någon gång, men är koncentrerad och hittar snabbt spåret igen utan större problem. Då kan det kännas som en utmaning att anmäla till något officiellt viltspårprov.

På prov är spåren 900-1500 meter och i den första klass man startar i -Öppenklass är spåret 900-1000 m långt och blodas minst 12 timmar innan hunden får gå det. Till det spåret har spårläggaren använt 3 dl blod, spåret skall innehålla 2 st 90 graders vinklar. I spårets slut finns bytet (viltklöv) .

Om hunden har fått 2 första pris i Öppenklass är man välkommen att anmäla till Segrarklass om din hund också fått resultat från utställning. Här är spåret 1200-1400 meter och blodas minst 18 timmar innan hunden börjar spåra.  Ett segrarklass spår skall bestå av 4 sträckor med 3 vinklar, 3 legor på raksträckor och ett bloduppehåll i den ena vinkeln. I båda klasserna har man skottprövning. Det sker före provet börjat. Alla hundar binds upp samtidigt och lämnas utan kommando. En provfunktionär går ca tio meter från hundarna och avlossar ett skott med hagelbössa eller startpistol.

Att man skjuter beror på att man vill testa att hunden skulle klara av en verklig jakt-situation. I de båda klasserna tilldelas hundarna första, andra, tredje eller inget pris.

Följande egenskaper/moment bedöms:

1. Spårvilja 0-06

2. Spår nogrannhet 0-12

3. Spår tempo 0-10

4. Start, legor och vinklar och hur hunden klarar bloduppehåll 0-14

5. Vilt behandling 0-3          

Helhetsintryck

Första pris får en hund som har  40-50 poäng, andra pris 30-39, tredje pris 20-29 poäng.

Som tävlande på prov måste du räkna med att dagen före delta i arrangörs klubbens spår talkon och på prov dagen måste du guida ett spår: visa domaren var spåret går.
Viltspårprovregler fastställs av Finska Kennelklubben (FKK). På viltspårprov får alla hundar av jakthunds ras över 9 månader delta.
Viltspårschampionat
För att hunden ska få ståta med championtiteln krävs tre stycken 1:a pris i Segrarklass och dessutom lägst en 2:a i kvalitetsbedömning på utställning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s